I bland när slagen kommer från andra människor…och man får ont. Så kan det vara svårt att vara “större än”. Jag brukar tänka så, jag kan åtminstone försöka vara ett < tecken. Större än. Inte större i bemärkelsen tyngre, längre och därför kunna platta till någon annan, utan större i förhållanden till problemen, konflikterna, åsikterna….så att man ger andra människor utrymme och plats. Man låter dem vara, man låter dem tala illa om en själv dom har behov av det. Man ger inte tillbaka…..man hämnas inte.

Men i bland kan det vara svårt….jag kan i bland känna att….måste människor uppföra sig illa och slösa upp sitt förtroendekapital hos mig? Kan dom inte bara…..vara snälla. Inte lägga sig i andras angelägenheter utan i stället förstå, att dom inte förstår.
Om det var så att man bara behövde säga till folk att uppföra sig väl, så skulle livet vara lätt.
Jag talar om dina fel och du ändrar dig, sedan talar du om vad jag har för fel och jag ändrar mig.
Men det fungerar inte så!

Förstå, att jag inte kan fullt förstå din vandring.
Förstå, att du inte kan förstå min.
I detta accepterande av att inte förstå, kan något nytt börja gro.
Respekt.
Hänsyn.

Det finns ingen plats som är turfri. Det finns ingenting som händer i livet som ger dig rätt att såra andra….sedan så kan det vara så att jag sårar dig utan att veta det, för sådant händer. Eller att jag har så ont av en skada så jag biter om du klappar mig…men då kan jag erkänna och be om förlåtelse. Även jag har i blåögdhet klappat arga katter……

Men jag dundrar faktiskt inte på och talar om för dig vilka fel du har. Sårar dig kanske för år framåt för att jag har rätt till det, för jag har rätt och jag vet bäst….man gör inte så. Man har aldrig rätt, man vet aldrig bäst. Det finns alltid någon som har ännu mer rätt och någon som vet  ännu bättre.

Ingen människa – vet bäst…..

Men en sak som jag sörjer är att åren går och att jag inte ska ha fler barn.

Är den roligaste perioden den då man har barn i hemmet?

Jag tror det. Och vad återstår? En torr ålderdom.

I dag är jag lite sorgsen för det. Jag vill sörja att detta kapitel med barnafödande är ÖVER, SLUT, FINITO.

Men mina önskningar och Livets Verklighet går inte alltid bra i hop.

Jag vill förnyas och jag vill att mitt liv förbättras.

Jag behöver Jesu lyftkraft här och nu!

Som motvikt till världens tyngdkraft som dagligen drar mig ned.

Nu är det alltså dags att skaffa sig ett liv! Som tur är så är jag redan i gång med det. Jag har flera planer för detta veckoslut och det känns soligt, roligt och alldeles underbart.

Det enda som ger mig en skön känsla i maggropen är att farma på Farmville så det kommer jag att fortsätta med. Men ärligt talat så tar det inte speciellt mycket tid att plöja, så och klicka på sina träd.

Jag skulle här länka till livetslotteri.se men ni får söka upp sidan själv.För det bara trasslade när jag skulle länka och jag är trött!

Missa inte chansen till en själslig upplevelse som kanske ger resultat. Endast genom att förändra människan så förändrar vi världen.

Jag har kodat sidor själv men eftersom jag är så petnoga så tar det alldeles för mycket tid i anspråk. Jag blev aldrig nöjd. Det finns ju snygga färdiga designer också, inte vet jag om det blir så mycket bättre för att jag gör dem själv…..